Fick en fråga kring nanopartiklar i solskyddsprodukter. Jag citerar:
”…när jag läser Apotekets info om solskydd, http://www.apoteket.se/privatpersoner/radochprodukter/Sidor/HudoHar_Sol_Solskyddkroppen_Solskydd.aspx, får jag intrycket att nanopartiklar är mer eller mindre ett måste för att solskyddskrämen ska fungera. Hur dokumenterade är de ekologiska alternativen utan nanopartiklar etc. kring faktiskt UVA/UVB-skydd? När det gäller en sak som solskydd känns det som man vill vara extra säker innan man byter produkt. Är detta något du skulle kunna utveckla? Jag skulle tro att det finns fler med intresse av detta nu när solsäsongen närmar sig.”
Ni kan läsa hela artikeln i länken ovan men jag gör ett utdrag från Apotekets artikel här:
”I de flesta solskydd finns titandioxid i nanostorlek – ett så kallat fysikaliskt skydd. Dock så klumpar dessa nanopartiklar ihop sig i solkrämen så att de bildar små kluster av nanopartiklar (med en storlek av ca 75-150 nanometrar) så att dessa blir så stora att de egentligen inte kan kallas för nanopartiklar. Genom att ha titandioxid i nanopartikelform så kan man smörja in kroppen med solkräm utan att man blir alldeles vit – krämen är helt vit från början – när man är insmord så syns inte titandioxiden men den skyddar huden effektivt från den skadliga strålningen. Om man skulle välja en solkräm som hade större titandioxidpartiklar så skulle solskyddet bli mera som en pasta samt att solskyddet skulle bli sämre.”
Varför nanopartiklar i solskyddsprodukter?
Den enda anledningen till att ha titandioxid i nanostorlek är just för att det ska se snyggt ut. Den absorberas av huden och man slipper en vit hinna. Sedan om nanopartiklarna klumpar ihop sig i krämen är en sak, det intressanta är vad som händer när man smörjer krämen på huden. Håller klumparna ihop sig? Jag tror snarare att när man brer ut krämen så får man isär partiklarna och återfår nanopartiklarna i ”icke-klumpformat”. För hade nanopartiklarna av titandioxiden varit klumpvis även efter applicering på huden, då hade man även här fått en vit hinna.
Nanopartiklar eller vit hinna
Att påstå att solskyddsprodukter med titandioxid i större partikelstorlek (ej i nanostorlek) blir som pasta och att det skulle ge sämre skydd, stör mig så oerhört. Alla ekologiska solskyddsprodukter med titandioxid utan nanopartiklar jag har provat oavsett SPF är inte som ”pasta”. Tjockare blir krämerna såklart med högre SPF, men fortfarande krämer. Ja, det blir en tunn vit-transparent hinna på huden (och vitare med högre SPF). Men hellre det än nanopartiklar – anser jag.
Hur kan solprodukter med titandioxid utan nanopartiklar ändå inte ge en vit hinna?
Exempelvis så ger Eco Cosmetics ansiktsgel eller sololja inte någon vit hinna. Anledningen är att dessa innehåller en blandning av titandioxid och karanjaolja (ej i nanostorlek), vilket gör att man inte får den vita hinnan av titandioxiden. Frågan är varför man inte har karanjaolja även i solkrämerna för att slippa den vita hinnan? Karanjaolja har en icke önskvärd kosmetisk doft. Nu har dock Eco Cosmetics lyckats formulera bort doften.
Hur säkert är skyddet utan nanopartiklar?
Alla solskydd, oavsett om de är ekologiska, innehåller nanopartiklar eller inte, måste genomgå tester för att säkerställa att de ger det skydd de utger sig för att ge. Det är tillverkarnas ansvar att genomföra dessa tester innan en produkt släpps ut i marknaden. I Sverige är det Läkemedelsverkat som kontrollerar att dessa tester verkligen har genomförts. Det ska finnas dokumenterade bevis på effektstudier där standardiserade tester använts och att resultaten stämmer överens med den påstådda skyddsnivån. Det som testas är produktens skydd mot UVB (=SPF) och att den har tillräckligt skydd mot UVA (1/3 av skyddet mot UVB).
Med andra ord så ger inte en ekologisk solkräm utan nanopartiklar ett sämre skydd, då den bevisligen ger det skydd som står på förpackningen. Alltså lika bra skydd som Apotekets solprodukter, fast utan nanopartiklar, onödiga konserveringsmedel och tillsatser. Konsumenten får välja.
