Vad innebär egentligen oxidativ stress – och hur påverkar det dig?

Oxidativ stress nämns ofta i samma veva som antioxidanter, inflammation och åldrande. Men vad är det egentligen som blir ”stressat”? Och när går en helt naturlig process i kroppen över till något som faktiskt kan skada våra celler?

När cellerna använder syre, bland annat för att producera energi, bildas reaktiva syreföreningar – ofta förkortat ROS, från engelskans Reactive Oxygen Species.

Reaktiva syreföreningar är en naturlig del av kroppens kemi och fyller viktiga funktioner, bland annat som signaler mellan kroppens celler och i immunförsvaret. Men samtidigt måste mängden hållas i schack.

Och just därför har kroppen ett eget antioxidantförsvar som hela tiden hjälper till att neutralisera reaktiva ämnen och begränsa de skador som de kan orsaka. När produktionen blir större än vad kroppens eget försvaret hinner hantera, uppstår det som kallas för oxidativ stress.

Vad händer med cellerna vid oxidativ stress?

När mängden ROS/reaktiva syreföreningar blir för stor kan de börja reagera med och förändra sådant som cellerna är uppbyggda av. Bland annat cellmembranen, proteiner och kroppens DNA.

1. Cellmembranen innehåller mycket fett, och vissa av fetterna är känsliga för oxidation. När de oxideras kan membranet förändras och bli sämre på att skydda cellen, så att kontrollen över vad som släpps in i och ut ur cellen inte fungerar som den ska.
   
   
2. Proteiner kan också oxidera. Eftersom proteiner fungerar som allt från enzymer till receptorer och transportörer i kroppen, kan oxidation förändra proteinets form och göra att det fungerar sämre eller inte alls.
   
   
3. Om skadan når kroppens DNA kan själva arvsmassan förändras. Cellerna har reparationssystem som rättar till mycket av det här, men om skadorna blir för många eller inte repareras ordentligt kan mutationer uppstå.

Är de här förändringarna något du känner av? Inte direkt. Men om den oxidativa påfrestningen är hög under en lång tid kan skadorna till slut påverka hur bra dina celler och vävnader fungerar. 

Oxidativ stress utgör därför en del i kroppens åldrande och flera kroniska sjukdomsprocesser, som bland annat hjärt-kärlsjukdom, typ 2-diabetes och neurodegenerativa sjukdomar som Alzheimer och Parkinson.

Vad gör att den oxidativa stressen ökar?

En del kommer med själva livet. Men mängden ROS kan också öka av exempelvis rökning, luftföroreningar, mycket UV-strålning, hög alkoholkonsumtion, kronisk inflammation och långvarigt högt blodsocker.

Till och med träning ökar produktionen av ROS – men bara tillfälligt. Och här händer något som visar varför en ökning inte bara är något negativt: ökningen fungerar som en signal som får kroppen att stärka sitt eget försvar. Så med regelbunden träning blir cellerna med andra ord bättre rustade för nästa utmaning av oxidativ stress.

Målet är alltså inte att bli av med all oxidation. Däremot vill du undvika att belastningen blir för stor under en längre tid.

Kroppen har ett eget antioxidantförsvar

Kroppen tillverkar bland annat antioxidanten glutation och enzymer som superoxiddismutas, katalas och glutationperoxidas, som tillsammans hjälper till att neutralisera reaktiva ämnen.

Länge pratade man mycket om antioxidanter i exempelvis bär, örter, kakao och färgstarka grönsaker främst utifrån deras förmåga att neutralisera reaktiva ämnen.

Men idag vet vi att en del växtämnen, däribland olika polyfenoler, också kan påverka Nrf2 – ett system i kroppen som hjälper cellerna att öka sitt eget försvar mot oxidativ stress.

Det ger en lite djupare förståelse för varför växtämnen är viktiga: De kan både hjälpa till att neutralisera reaktiva ämnen och få kroppen att stärka sitt eget försvar mot dem.

Vi kan inte, och vill inte, stoppa oxidation helt. Men vi vill göra vad vi kan för att minska sådant som driver på den i onödan och ge kroppens eget försvar de bästa förutsättningarna att göra sitt jobb.

Källor:

1. Halliwell B. (2024). Understanding mechanisms of antioxidant action in health and disease. Nature Reviews Molecular Cell Biology.
2. Sies H, Mailloux RJ, Jakob U. (2024). Fundamentals of redox regulation in biology. Nature Reviews Molecular Cell Biology.
3. Sies H, Jones DP. (2020). Reactive oxygen species (ROS) as pleiotropic physiological signalling agents. Nature Reviews Molecular Cell Biology.
4. Meng Q, Su CH. (2024). The Impact of Physical Exercise on Oxidative and Nitrosative Stress: Balancing the Benefits and Risks. Antioxidants.
5. Ji LL, Gomez-Cabrera MC, Vina J. (2006). Exercise and hormesis: activation of cellular antioxidant signaling pathway. Annals of the New York Academy of Sciences.
6. Seo YS, et al. (2023). Cigarette Smoke-Induced Reactive Oxygen Species Formation: A Concise Review. Antioxidants.
7. Kaurinovic B, Vastag D. (2022). Dietary Polyphenols as Antioxidants and Anticancer Agents: More Questions than Answers. 
8. Obeme-Nmom JI, Abioye RO, Reyes Flores SS, Udenigwe CC. (2024). Regulation of redox enzymes by nutraceuticals: a review of the roles of antioxidant polyphenols and peptides. Food & Function.