Astaxantin har blivit en av världens mest omtalade antioxidanter. Men det beror inte bara på hur effektivt den hjälper kroppen att hantera fria radikaler. Det som verkligen skiljer ämnet från många andra antioxidanter är hur och var det arbetar i kroppens celler.
Varje dag bildas fria radikaler i kroppen. Det är en naturlig del av livet och sker bland annat när du andas, tränar eller vistas i solen. För att hålla de fria radikalerna i schack använder kroppen ett eget antioxidantsystem, samtidigt som du får antioxidanter från maten du äter.
Men alla antioxidanter fungerar inte på samma sätt. Och det är därför astaxantin ofta kallas för en av naturens starkaste antioxidanter.
Alla antioxidanter skyddar inte på samma sätt
Antioxidanter har samma övergripande uppgift: att hjälpa kroppen hantera oxidativ stress. Men de arbetar på olika platser.
Vissa jobbar främst i den vattenrika miljön inne i och runt cellerna. Andra trivs bäst i den feta delen av cellmembranet, som omger varje cell. Med andra ord skyddar alltså olika antioxidanter oftast en del av cellen bättre än en annan.
För att förstå varför astaxantin sticker ut behöver vi först titta närmare på cellmembranet.
Astaxantin arbetar där cellen är som mest sårbar
Varje cell omges av ett tunt membran: cellmembranet. Det funkar som cellens skyddande skal och håller ihop cellen, reglerar vad som får komma in och ut ur den samt gör det möjligt för celler att kommunicera med varandra. Om membranet skadas fungerar inte cellen lika effektivt.
Just cellmembranet är också extra känsligt för oxidativ stress eftersom det till stor del består av fett. Fria radikaler reagerar gärna med fettmolekyler, vilket kan sätta igång en kedjereaktion – ungefär som när en dominobricka välter nästa. Det innebär att en enda skadad fettmolekyl kan leda till att fler påverkas, och membranets funktion försämras.
Som vi var inne på tidigare arbetar de flesta antioxidanter antingen i den vattenrika miljön inne i och runt cellen eller i den feta delen av membranet. Astaxantin skiljer sig genom att molekylen har både en vattenälskande och en fettälskande ände. Den kan därför lägga sig tvärs över hela cellmembranet, ungefär som en bro genom membranets två lager.
På så sätt kan astaxantin fånga upp fria radikaler både vid membranets yta och inne i själva fettlagret. Det här hjälper till att bromsa de kedjereaktioner som annars riskerar att sprida sig genom membranet.
Därför har astaxantin fått så mycket uppmärksamhet
Eftersom alla kroppens celler omges av ett cellmembran kan den här egenskapen få betydelse i många olika vävnader. Det hjälper också till att förklara varför forskning på astaxantin spänner över flera områden som hud, ögon, muskler, hjärna och hjärta – trots att det handlar om samma grundläggande process.
Man har i flera humanstudier sett att astaxantin kan minska markörer för oxidativ stress och inflammation. Samtidigt undersöker nyare forskning om den här mekanismen också kan bidra till bättre återhämtning, en friskare ämnesomsättning och en bättre reglering av blodsocker och blodfetter, samt ett friskare åldrande. Resultaten är lovande, men det behövs fortfarande större studier på människor innan man kan dra säkra slutsatser.
Astaxantin ersätter inte kroppens försvar, det förstärker det
Kroppen är inte beroende av kosttillskott för att skydda sig mot fria radikaler. Tvärtom har den ett eget avancerat antioxidantsystem med enzymer som hela tiden neutraliserar skadliga ämnen.
Astaxantin ersätter såklart inte det systemet, utan fungerar snarare som ett extra skydd genom att hjälpa till att fånga upp fria radikaler i och omkring cellmembranet – en plats där oxidativ stress lätt kan få fäste. På så sätt kompletterar det kroppens eget försvar, snarare än tar över dess arbete.
Det är också därför astaxantin ofta beskrivs som naturens starkaste antioxidant. Inte för att kroppen inte klarar sig utan den, utan för att astaxantin är en stark och kompletterande boost som arbetar på en plats där många andra antioxidanter inte kommer åt på samma sätt.
